När Den blinda ugglan först publicerades 1937 var det i en blygsam upplaga om 150 exemplar, idag räknas den till världslitteraturens främsta klassiker. Den svenska översättningen från 1965 tillhör den sortens klassiker som stulits från biblioteken.

Den blinda ugglan är en text utan motstycke, med influenser från Kafka och Poe likväl som från den persiska myten och folksagan. En man återger för sin egen skugga sitt livs historia. I förtvivlan över att ha förlorat sin mystiska älskarinna befinner han sig på randen till döden eller vansinnet. Tid och rum har gått sönder och samma motiv, samma personer återkommer ständigt i nya skepnader.

Det går att läsa Den blinda ugglan som en skräckhistoria, som en surrealistisk mardrömsskildring eller kanske som en opiumrusig lek med förvridna speglar. André Breton har kallat boken för ett av de få sanna mästerverken.

Utkommer i Macondos klassikerserie med ett förord av poeten och kritikern Anna Hallberg.